Socialtjänsten utveckling från 1500 talet

20. FATTIGVÅRD samt SOCIALTJÄNST

1. Från hospital mot fattigstuga

Kyrkan ägde beneath medeltiden en speciellt ansvar för fattiga dock även enskilda människor plats skyldiga för att tänka på dem fattiga.

Idén angående dem självförsörjande barmhärtighetsinrättningarna kom ifrån kontinenten var helgeandsorden redan fått fäste.

detta plats enstaka god gärning för att hjälpa, samt goda gärningar visade för att man ångrat sina synder samt ville bättra sig. Fattigdom betraktades ej vilket ett skam, detta fanns enstaka tragedi vilket liksom så många annat berodde från Guds vilja. Efter döden ägde den rike mer för att svara för än den fattige, därför för att rikedomen gav mer möjligheter för att göra gott samt den vilket då ej tog tillvara denna möjlighet fick sona detta efter döden.

Den fattige ägde ej så många möjligheter för att hjälpa andra samt därmed mindre ansvar. tillsammans med 1500-talets reformation ändrades detta medeltida tänkesättet, samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet började anses såsom en indikator på Guds nåd. Fattigdom uppfattades då liksom en personligt misslyckande, dock detta dröjde ännu en par århundraden innan den sågs liksom en samhällsproblem.

De äldsta inrättningarna för fattigvård, förutom dem såsom fanns inom anslutning mot religiös byggnad samt vallfartsorter, plats hospital, liksom fanns enstaka kombination från sjuk- samt fattigvårdsinrättning (jfr 13.1).

dem finansierades redan beneath medeltiden från donationer, samt efter reformationen kunde dem fortsätta för att existera genom hospitalshemman. Större städer samt stiftsstäder ägde hospital. Hospitalet inom den nya staden Göteborg, likt invigdes 1627, förvaltades från magistraten samt ägde alltså ingen kyrklig stiftelse inom botten.

1624 års hospitalsförordning är landets första fattigvårdsförordning; samtliga icke arbetsföra skulle intagas på hospital, utom unge såsom skulle mot barnhus, dock barnhus inrättades först bara inom huvudstaden (se 33.1).

i enlighet med 1626 års kansliordning skulle kungliga kansliet, likt 1635 blev detta centrala ämbetsverket kanslikollegium, äga överinseendet över hospital, tukthus samt barnhus. i enlighet med 1642 års fattigvårdsförordning skulle inom hospitalen intas fattiga samt sjuka liksom saknade släktingar vilket kunde försörja dem samt dessutom personer tillsammans med smittosamma sjukdomar.

Skara ägde den typen från hospital på 1600-talet, vilket framgår från domkapitlets rapport rörande intagning.

Stiftelsen Ulricae Eleonorae hospital uppförde 1686 detta s k Drottninghuset inom huvudstaden för medellösa kvinnor (Stockholms kommunalkalender 1969 s 190). Stockholms tätort fanns först tillsammans med för att inrätta fattighus.

nära Sabbatsberg byggdes 1751 en fattighus för Stockholms Storkyrkoförsamling samt där startades 1764 ett brunnsinrättning, liksom fick brunnslasarett 1807 (kommunalkalendern 1969 s 214).

De fattiga liksom placerades på hospitalen plats gamla, inom synnerhet gamla utan sällskap kvinnor, sjuka samt vanföra, eftersom samtliga såsom kunde jobba fysiskt också gjorde detta.

Arbetsbrist plats egentligen okänt inom detta gamla agrarsamhället, där detta fanns mer tungt jobb för att utföra än detta fanns människor mot detta. Kopplingen mellan fattigvård samt sjukvård plats därför från början ganska naturlig. 1763 års hospitalsordning skilde fattigvården från hospitalen. Kroppssjukvården flyttades beneath senare delen från 1700-talet mot lasaretten (se 13.1) samt enbart sinnessjuka intogs på hospitalen.

Enligt förordning 1642 skulle varenda församling inrätta ett fattigstuga, samt detta upprepades inom 1686 års kyrkolag, dock först beneath 1700-talet började fattigstugor inrättas inom någon omfattning. dem äldsta fattigstugorna, även kallade sockengård, låg nära kyrkan så för att församlingsborna kunde medföra gåvor mot dem fattiga samtidigt vilket dem besökte kyrkan.

detta är först beneath 1800- samt 1900-talen såsom fattighus samt fattiggårdar, liksom från 1918 kallades ålderdomshem, byggdes avsides likt ifall man skämdes för företeelsen.

2. Fattigvårdslagar 1788-1918

Många städer beneath 1700- samt 1800-talen inrättade fattighus samt fattigvårdsdirektion, dock annars skulle fattigvården skötas från magistraten.

Uppsala ägde fattigvårdsdirektion inom slutet från 1700-talet. Malmö tillsatte 1806 enstaka fattigvårdsdirektion vilket låg direkt beneath Stadens Äldste, samt fanns ett "kommunal" aktivitet. Göteborgs kommunala fattigförsörjningsinrättning inrättades 1799.

Uddevalla ägde ett liknande inrättning från omkring 1810. enstaka sektion socknar på landet tillsatte också fattigvårdsdirektion, dock inom regel skötte sockenstämman detta mesta från den löpande fattighjälpen.

Landsbygdsförsamlingarna dröjde tillsammans med för att inrätta fattighus, eftersom bönderna föredrog enstaka kombination från inackorderings- samt utackorderingsystem samt rotegång, likt innebar för att dem fattiga gick alternativt skjutsades runt mellan gårdarna inom roten.

Fattighus måste finansieras tillsammans med avgifter, samt man ägde svårt för att enas angående taxeringen. dem flesta fattiga fanns beneath 1800-talet inom städerna, samt dem plats ofta s k husfattiga, dvs dem ägde bostad dock klarade ej försörjningen. Därför fanns detta vanligare för att ge hjälp tillsammans med livsmedel samt kläder samt litet pengar; detta fanns bara inom yttersta nödfall man placerade människor på fattighus.

dock fattighus kunde också fungera vilket pensionärshem. enstaka sektion från dem liksom bodde där ägde tillsammans sig egna möbler. Fattighus samt fattiggårdar spred sig långsamt från söder mot norr. Jämtlands län fick sin första fattiggård inom Östersund 1893. dock även på Hisingen intill Göteborg tillkom fattiggårdar alternativt försörjningshem först på 1890-talet.

dem drevs vilket jordbruk inom kommunal regi.

Enligt 1847 års fattigvårdsförordning skulle fattigvårdsstyrelse inrättas inom varenda församling. Sockennämnden, likt kunde inrättas från 1844 (jfr 6.1 samt 26.2) kunde också fungera såsom fattigvårdsstyrelse. Sockenbo plats berättigad mot fattigvård efter för att äga vistats tre år inom socknen utan för att uppbära fattigvård, samt sockenstämman kunde ej längre vägra inflyttning, vilket den kunnat i enlighet med 1788 års förordning, ifall man befarade för att enstaka äldre alternativt mindre arbetsför individ skulle belasta fattigvården.

Däremot kunde den vägra fattigvård, ifall vederbörande ej ägde hemortsrätt. Tidigare ägde man fått denna rätt genom mantals- samt kyrkoskrivning (se 7.1, 3); långvariga tvister angående kyrkoskrivning plats ganska vanliga inom början från 1800-talet. Den liksom blev kyrko- samt mantalsskriven inom socknen fick då rätt mot fattigvård.

Sådana tvister samt tvister mellan socknarna inom fattigvårdsärenden gick mot landshövdingen för beslut - enstaka föregångare mot den senare länsrätten - samt kunde även gå upp mot Kammarkollegium inom Stockholm.

När dem borgerliga kommunerna tillkom 1863, fick kommunalnämnden grabb angående fattigvården, angående ej särskild fattigvårdsstyrelse tillsattes, samt sådan blev ej obligatorisk förrän 1919.

inom små landsbygdskommuner fanns fattigvården kommunalnämndens största arbetsuppgift, samt från gamla rapport framgår för att detta ej bara plats fråga ifall för att passivt lindra den värsta nöden utan för att mer konstruktiv hjälp också gavs.

På 1500-talet skedde enstaka reformation samt idag skulle man ej artikel givmild tillsammans med för att ge hjälp mot dem fattiga liksom då kunde bli bortskämda samt strunta inom för att jobba från ren lättja.

1871 års fattigvårdslag skärpte bestämmelserna från 1847 samt från den följande förordningen 1853 13/7, bl a genom för att detta ej längre gick för att överklaga kommunalnämndens beslut ifall fattigvård. i enlighet med SFS 1871:33 § 46:2 kunde en fattigvårdssamhälle, dvs enstaka samhälle, uppdra prövning från beslut inom fattigvårdsärenden mot ett särskild nämnd, inom stället för för att kommunalstämma, stadsfullmäktige alternativt magistrat prövade beslutet.

ifall man ville inrätta sådan nämnd, skulle detta anmälas mot länsstyrelsen såsom kunde fastställa alternativt neka detta. Denna nämnd kallades "samvetsnämnd", dock samling från enstaka sådan äger ej påträffats. När överklaganderätten mot länsstyrelsen återinfördes tillsammans 1918 års fattigvårdsordning, upphörde möjligheten för att inrätta samvetsnämnd.

I huvudstaden sköttes fattig- samt hälsovård 1843-63 från dem åtta församlingsnämnderna, likt över sig ägde enstaka gemensam stadsnämnd.

Fattigvårdsnämnden inom huvudstaden 1864-1956 omfattade all staden, samt beneath den fanns fattigvårdsstyrelser inom dem olika församlingarna. Dessutom besitter ordningsnämnder beneath fattigvårdsnämnden efterlämnat arkiv: Kungsholmen 1757-1932, Maria 1843-64 samt Storkyrkoförsamlingen 1864-1931.

Under fattigvårdsstyrelse kunde finnas rotestyrelse samt fattigvårdsföreståndare 1871-1918, tillsyningsman över bettlare (=tiggare) 1871-1956, distriktsstyrelse 1919-1956 samt styrelser för olika anstalter samt inrättningar.

inom Uppsala fanns enstaka anstaltsnämnd från 1920. Fattighus samt fattiggårdar kunde också äga egna styrelser samt direktioner likt blev arkivbildare. Detta gällde särskilt inom dem större städerna. huvudstaden ägde ett särskild Fattigvårdsanstaltsstyrelse 1926-31 (Stockholms kommunalkalender 1969 s 213).

inom Göteborg fanns från 1918 Natthärbärgesnämnden, vilket drev ungkarlshotell från 1920, dvs erbjöd bostadslösa enstaka sovplats (Göteborgs kommunalkalender 1957 s 315).

Fattigvårdsstyrelse blev ej obligatorisk förrän genom 1918:422; då fick fattigvårdsstyrelsen också grabb ifall kommunala pensionstillskott (jfr 35.1).

Fattighusen samt fattiggårdarna bytte officiellt namn mot ålderdomshem, dock den beteckningen användes redan 1896 inom Göteborg (kommunalkalendern 1936 s 213) samt inom huvudstaden 1898 (Sthlms kommunalkalender 1969 s 213). Mindre kommuner gick ibland samman mot fattigvårdsförbund, dvs kommunalförbund för för att inrätta gemensamt ålderdomshem t ex Angarn-Vada-Össeby 1932-51, (senare Vallentuna kommun; Arkivregister för Stockholms län).

detta beslutande organet inom en sådant kommunalförbund kallades fattigvårdsstämma. Ålderdomshem förmå artikel personlig arkivbildare (t ex Sorunda inom Arkivregister för Stockholms län).

3. Fattigvård blir socialhjälp

Fattigvårdsstyrelse kunde samtidigt artikel nykterhetsnämnd, likt införts från 1914 (se kap.

38) samt fanns från 1937 socialregisterförare i enlighet med SFS 1936:56. Från 1937 skulle inom varenda samhälle föras en lista över hjälpverksamheten, dvs kommunen blev ansvarig för att registrera sin fattigvård.

Med reformationen beneath 1500-talet blev omsorgen ifall fattiga samt sjuka vid en tydligare ett samhällsangelägenhet.

inom landskommun tillsammans kommunalkontor kunde detta föra registret samt då låg ansvaret på kommunalnämnden, annars plats detta fattigvårdsstyrelsen vilket ägde ansvaret; från 1957 blev detta socialnämnden.

När barnavårdsnämnd blev obligatorisk 1926 (se 33.6), kunde man tillsätta ett tremannanämnd, vilket fanns ett kombination från barnavårdsnämnd samt fattigvårdsstyrelse.

Den möjligheten fanns tills social centralnämnd infördes 1970. Tremannanämnd omtalas nära Allmänna barnhuset m fl inrättningar inom huvudstaden (Sthlms kommunalkalender 1969 s 323) dock detta är enstaka ytterligare slags nämnd.

Fattigvårdsstyrelsen kallades fattigvårdsnämnd även inom andra städer än huvudstaden, t ex Uppsala samt Norrtälje, dock även inom Estuna (numera Norrtälje) hette detta fattigvårdsnämnd 1919-51 (Arkivregister för Stockholms län).

Från 1957 bytte man överallt namn mot socialnämnd i enlighet med 1956:2 team ifall socialhjälp. Fattigvårdsstyrelserna inom Stockholms församlingar bytte namn mot socialhjälpsstyrelser, vilket motsvarade social distriktsnämnd inom andra större städer.

Beteckningen "social" inom stället för fattig ägde använts länge inom storstäderna, där hjälpbehovet fanns stort inom kristider.

beneath första världskriget fanns inom Göteborg hjälpbyråer beneath arbetslöshetskommittén samt understödsbyråer för arbetslösa. 1925 inrättade Göteborg enstaka huvud socialbyrå tillsammans med stadgar fastställda från stadsfullmäktige för för att strukturera samarbetet mellan välgörande privata stiftelser, Allmänna hjälpföreningen m fl.

Centralbyrån hänvisade hjälpsökande mot den instans likt man bedömde kunde hjälpa bäst (Göteborgs kommunalkalender 1936 s 326).

Stockholm ägde 1926-32 femton sociala distriktsbyråer. dem inrättades när rotemansexpeditionerna upphörde 1926 (se 7.3) samt skulle utfärda medellöshetsintyg för fri sjukvård; dem lydde beneath sjukhusavgiftsdelegerade beneath hälsovårdsnämnden.

Från 1933 övertogs uppgifterna från dem nybildade fattigvårdsdistrikten. Socialbyråer fanns beneath Stockholms fattigvårdsnämnd från 1932, samt beteckningen infördes inom varenda kommuner från 1957. Socialvårdsbyrå kunde äga personlig styrelse vilket t ex inom Danderyds samhälle 1967-70 (Arkivregister för Stockholms län).

Försvaret ägde personlig socialbyrå 1946-61 likt fortsatte verksamheten efter värnpliktslånenämnd inom varenda län 1940-47 (Krigsarkivets beståndsöversikt 1 s 430, sektion 2 s 586 ff).

4. Försörjningsinrättningar samt arbetshem/arbetshus

På 1700-talet inrättades efter utländsk förebild arbetsplats inom större städer för för att ge praktisk kurs samt sysselsättning åt arbetslösa.

Nu närmar oss oss ett övergångsfas inom socialvårdens utveckling.

På ruralt område fanns knappast arbetslösa, dock enstaka yngling liksom ej ville alternativt ej kunde jobba inom jord- alternativt skogsbruk alternativt någon ytterligare aktivitet på staden kunde skickas mot arbetsplats inom residensstaden. arbetsplats kunde kombineras tillsammans med hospital; Karlskrona ägde hospitals- samt arbetsdirektion 1794-1806.

1813 28/5 utgick en kungligt cirkulär mot landshövdingarna angående för att försöka uppmuntra mot inrättande från arbetsställen, dvs arbetsplats. inom huvudstaden fanns flera arbetsplats. Frivilliga arbetshuset på Söder inom Katarina församling 1773-1844 fortsatte såsom Allmänna arbetshuset 1844-60 samt liksom arbetsinrättning mot 1925; från 1926 hette detta vårdhemmet Högalid (Arkivregister för Stockholms län, Stockholms kommunalkalender 1969 s okänt, 213).

På norr fanns också en frivilligt arbetsplats 1797-1880. Uppsala ägde en arbetsplats inom mitten från 1800-talet.

Försörjningsinrättningar fanns anstalter för vård samt inhysande från fattiga. huvudstaden ägde flera försörjningsinrättningar tillsammans olika klientel. Allmänna försörjningsinrättningen för kvinnor inom huvudstaden (=Grubbens) fanns 1860-1926 samt ombildades 1926 mot S:t Eriks vårdinrättning (Arkivregister för Stockholms län).

Göteborg ägde en stort fattigförsörjnings- samt arbetsplats från 1855 (Göteborgs kommunalkalender 1957 s 268). 1888 stod den ännu större försörjningsinrättning likt kallades sjuk- samt vårdhemmet Gibraltar färdigt. Den låg beneath fattigvårdsstyrelsen samt ägde på 1930-talet 1.663 platser för sinnessjuka, kroppssjuka, tuberkulossjuka samt enstaka sektion för försörjningshjon.

Försörjningshem inrättades också på landet inom slutet från 1800-talet.

Genom § 33 inom 1918 års fattigvårdslag ålades landsting samt ort vilket stod utanför landsting, dvs dem större städerna, för att inrätta särskilda arbetshem för inom någon mån arbetsföra personer över 18 år, såsom behövde anstaltsvård dock ej passade på ålderdomshem, försörjningshem alternativt vårdhem.

På arbetshem placerades också försörjningspliktiga, vilket i enlighet med § 71 inom fattigvårdslagen förelagts sysselsättning, dvs sådana vilket beneath 1800-talet placerats på arbetsplats (till skillnad från tvångsarbetsanstalter där dömda placerades jfr 2.4).

Det skulle existera skilda arbetshem för män samt kvinnor alternativt åtminstone helt skilda avdelningar.

Arbetshem skulle ledas från ett styrelse liksom avgjorde ifall intagning, samt detta skulle finnas en reglemente fastställt från Kunglig Maj:t (Göteborgs kommunalkalender 1936 s 197). 1929 fanns sju arbetshem för män samt fem för kvinnor (Svensk uppslagsbok). Tillsyn utövades från Fattigvårdsinspektören, såsom plats ledare för den byrå nära socialstyrelsen likt handlade fattig- samt barnavårdsärenden.

inom Göteborg användes Gibraltars försörjningsinrättning vilket arbetshem för män från 1919, dock från 1925 kunde staden också placera män på Erikstad inom Dalsland, vilket drevs från Västergötlands, Bohusläns samt Dalslands arbetshemsförbund. Kvinnor från Göteborg placerades på arbetshem inom Herrljunga.

huvudstaden ägde arbetshem för män inom Ösbyholm (nuvarande Norrtälje kommun). KFUK drev arbetshem för kvinnor. Arbetshem kunde också fungera såsom alkoholistanstalt (jfr kap. 38). dem avskaffades genom riksdagsbeslut 1964. Malmö ägde arbetshem mot 1964.

5. Statlig kontroll

Fattigvården fanns enstaka kommunal angelägenhet, från början baserad på den gamla församlings- samt sockenlojaliteten, då man självklart tog grabb angående "socknens barn" liksom råkat illa ut.

Sockenlojaliteten höll emellertid ej inför 1800-talets tillväxt. Arbetskraften blev rörligare samt ju fler vilket levde från lönearbete utanför jordbruket desto större blev riskerna för fattigdom orsakad från arbetslöshet samt ej bara från sjukdom alternativt ålderdom vilket detta tidigare varit. Statens ingripande inom fattigvården inskränkte sig först mot lagar samt förordningar ifall fattigvård.

Statens fattigvårdsinspektör nära den från 1912 inrättade Socialstyrelsen tillkom genom 1918 års fattigvårdslag. Titeln ändrades genom 1924 års barnavårdslag mot Statens inspektör för fattig- samt barnavård, såsom ledde fattig- samt barnavårdskonsulenternas sysselsättning. i enlighet med fattigvårdslagen 1918:422 skulle länsstyrelsen övervaka för att kommunerna skötte fattigvården i enlighet med lagen.

inom den uppgiften skulle länsstyrelsen biträdas från ett fattigvårdskonsulent. i enlighet med instruktion 1919:410 skulle fattigvårdskonsulent både biträda länsstyrelsen samt hjälpa kommunerna tillsammans upplysningar samt råd. Fattigvårdskonsulenten plats alltså ej länsstyrelsetjänsteman utan lydde direkt beneath socialstyrelsen.

När kommunal barnavårdsnämnd blev obligatorisk från 1926 (se 33.6), blev detta inom stället enstaka fattig- samt barnavårdskonsulent. Från början plats detta åtta område (1918:803, 1919:307, 1945:510, 1969:719, 1970:556).

Genom instruktion 1953:550 ändrades titeln mot socialvårdskonsulent. Socialvårdskonsulent ägde då tillsyn över överföring från barnbidrag (från 1948) samt mödrahjälp (1938-62 jfr 34.2). nära vissa länsstyrelser fanns från 1953 ett särskild socialsektion, dock nära andra fanns inom stället "sociala detaljen" inom allmänna sektionen, senare allmänna enheten.

i enlighet med instruktion 1965:789 skulle socialvårdskonsulent inom sitt område biträda länsstyrelsen nära handläggning från frågor rörande socialhjälp, barnavård samt bidragsförskott, dvs överföring från underhållsbidrag mot ensamstående mödrar, när fäderna ej betalade.

Utredningen SOU 1963:30 eftersträvade ett bättre samordning från den statliga tillsynen inom detta sociala området.

Från november 1970 startade försöksverksamhet tillsammans integrerade socialkonsulentgrupper, dvs socialvårdskonsulent, barnavårdskonsulent (som fanns länsstyrelsetjänsteman) samt nykterhetsvårdskonsulent (som biträdde länsnykterhetsnämnden). Socialvårdskonsulenten ledde arbetet inom socialkonsulentgruppen.

Försöksverksamheten avslutades inom femte månaden i året 1975 samt därefter skulle verksamheten samordnas inom samtliga län i enlighet med SFS 1975:81. Från 1981-07-01 inordnades socialkonsulenternas aktivitet inom länsstyrelsens allmänna objekt - inom huvudstaden inom förvaltningsavdelningens socialenhet.

Instruktionerna för barnavårds- samt socialvårdskonsulenterna upphävdes genom SFS 1981:622.

Denna tillväxt är parallell mot förändringen inom kommunerna, där social centralnämnd från 1970 ersatte barnavårds- nykterhets- samt socialnämnd. i enlighet med socialtjänstlagen 1982 kallades denna nämnd bara socialnämnd.

socialt kunna problemet sägas förvandlas ifrån en privat mot en allmänt bekymmer, vilket kräver samhällets tillgångar samt uppmärksamhet vid för att hantera problemet.

Socialnämnden bör även artikel krigshjälpsnämnd, ifall ej särskild sådan nämnd tillsätts; i enlighet med 1964:47 samt 1991:1665 bör inom varenda samhälle finnas enstaka krigshjälpsnämnd för för att ge hjälp mot dem liksom lidit skada p g a konflikt alternativt krigsfara. inom större kommuner delades socialnämnden inom sociala distriktsnämnder.

inom dem kommuner såsom infört kommundelsnämnder beneath 1990-talet äger socialnämnden upphört; kommundelsnämnd alternativt stadsdelsnämnd besitter motsvarande uppgifter.

6. Utbildning

För den gamla kommunala fattigvården krävdes ingen speciell träning.

Med 1500-talets reformation ändrades detta medeltida tänkesättet, samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet började anses såsom en indikator vid Guds nåd.

detta är först när den statliga kontrollen införs liksom träning blir aktuell. Den första socionomutbildningen inrättades inom huvudstaden 1921 samt utvecklades mot Socialpedagogiska Institutet. kurs inom Göteborg tillkom 1944, inom skogsdunge 1947 samt Umeå 1962. Dessa Socialinstitut ägde kommunal huvudman.

1963 förstatligades socialinstituten samt döptes angående mot socialhögskolor. Socialhögskola inrättades inom Örebro 1976 samt Östersund 1971.

1/7 1977 blev socialhögskolorna institutioner inom ortens högskola alternativt högskola. fräsch utbildningsplan infördes liksom profilämnet Socialt jobb, vilket skulle existera tvärvetenskapligt, åtgärdsinriktat samt forskningsanknutet.

Forskarutbildning startade 1979 samt Göteborg fick landets första professur inom socialt jobb. Forskningsprojekt bedrevs tillsammans med stöd från Delegationen för social undersökning. Liknande forskningsorganisation inrättades inom huvudstaden, skogsdunge samt Umeå.

Editering för HTML: Ralph Haglund, juni 2005