Hur såg sverige ut på medeltiden

Denna nyhet behandlar Sveriges saga beneath äldre medeltid, perioden ifrån omkr. 1050 mot 1250 inom Norden. Perioden sammanträffar tillsammans högmedeltiden (1000–1300) inom övriga Europa, samt begreppet äldre medeltid sammanblandas inom flera källor tillsammans Europeisk tidig medeltid (500–1050), då detta kvar rådde järnålder inom Norden.

inom land inleds äldre medeltiden tillsammans för att Emund den gamle blir svensk monark samt avslutas tillsammans med för att den siste från Erikska ätten, Erik den läspe samt halte dör samt därmed bereder lokal till Bjälboätten tillsammans med Birger jarl inom spetsen.

Källmaterial

[redigera | redigera wikitext]

För denna period ges även andra inhemska källor än runstenarna, vilkas resande fortfor beneath periodens start, dock kom ur bruk, då idag den latinska skriften genom kyrklig påverkan undanträngde runskriften.

Offentliga urkunder (kunga- samt påvebrev o.d.; titta diplom) börjar finnas, landskapslagarnas upptecknande tar för tillfället sin start, samt inom ett mot Västgötalagen fogad konungalängd möter ett ansats mot svensk historieskrivning. Den inledande svenska krönikan, "Erikskrönikan", kom visserligen ej mot förrän beneath nästa period, dock dess beskrivning går igen mot slutet från den idag ifrågavarande.^[1]

Geografisk utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom enstaka statlig organisation ej växte fram förrän nära slutet från denna period ägde riket heller ej ett klar avgränsning inom varenda riktningar.

Gränsen mellan Danmark/Halland samt Västergötland vilket beskrivs inom Äldre Västgötalagen samt ett gränsläggningstraktatet kallad Landamäri. Blekinge beskrivs vilket ett sektion från land ursprunglig vid 1200-talet.^[2]

Ett annat vittnesbörd angående Sveriges omfattning nära denna period ges inom detta sålunda kallade Florensdokumentet, enstaka påvlig text ifrån omkring tid 1120.

Den på grund av landet intressanta passagen lyder vid latin:

Nomina insularum dem regno Sueuorum. Gothica australis. Gothia occidentalis. Guasmannia. Sundermannia.

Idag finns omkring 2500 kyrkor ifrån medeltiden, samt sannolikt fanns dem ännu fler då.

Nerh. Tindia. Fedundria. Atanht.

Sveriges medeltid (1050-1520) brukar räknas ifrån mitten från 1000-talet då riket började bli kristet.

Guthlandia. Guarandia. Findia. Hestia. Helsingia. Guarmelande. Teuste.

Vilka områden såsom denna inventering ovan delarna från sveariket, dem sålunda kallade "öarna",^[3] syftar vid äger diskuterats. Historikern Adolf Schück delade 1952 in uppräkningen inom tre kategorier från territorier:^[4]

• 1) områden vilket plats fast knutna mot riket, tillsammans korrekt för att godkänna monark (Östergötland, Västergötland, Västmanland, Södermanland, Närke),
• 2) svearikets kärnbygder, likt ägde riktig för att utse kungen (Tiundaland, Fjärdhundraland, Attundaland) och
• 3) områden vilket plats mer löst knutna mot riket, möjligen bara tribut- alternativt skattländer (Gotland, Värend, Finnveden, Hestia (avser Gästrikland alternativt Estland), Hälsingland, Värmland, Tjust).

Schück tolkade således ej "Findia" vilket land i norden, dock kunde tänka sig för att "Hestia" syftade vid "Österlanden": såväl Åland, sydvästra land i norden såsom land i baltikum (åtminstone Dagö samt Ösel).

Jöran Sahlgren tolkar "Hestia" vilket land i baltikum samt tillägger, "om Hestia existerar land i baltikum kunna säkerligen även Findia artikel Finland".^[5]Curt Weibull finner delar från tolkningen osäker, samt framför för att "Findia" samt "Hestia" även äger tolkats likt Finnveden samt Gästrikland.^[6]

Lagsagor utifrån skilda landskapslagar fick enstaka fastare form eller gestalt då stift samt socknar etablerats, liksom häradena såsom finns ifrån denna period inom Götaland samt Svealand upp mot södra Dalarna.

nära slutet från denna period förmå dem nutida landskapen ses likt gränsmässigt klarlagda tillsammans undantag från Gästrikland samt Dalsland vilket ännu ej plats separata områden, från Norrland norr angående Hälsingland liksom ej plats uppdelad samt för att Småland liksom ej plats en gemensamt zon utan delades mellan landskap lagsaga samt stift samt Tiohärads lagsaga (omfattande Finnveden, Värend samt Njudung) samt Växjö stift (då enbart grundlig Värend).

Redan beneath vikingatiden ägde dem ekonomiska kontakterna tillsammans med sydvästra land i norden etablerats, samt genom dem spreds kristna seder mot detta likt skulle bli den östra rikshalvan. dem inledande kristna församlingarna var torde äga grundats redan beneath 1000-talet. beneath 1100-talet fick missionsverksamheten mer strukturerade former.

Kungamakten ägde stärkts, samt detta ägde uppstått enstaka konkurrens mellan påvemakten samt Tyska kejsardömet. likt ett sektion från denna maktkamp utvidgade påven den systematiska missionsverksamheten mot land i norden, medan kejsarens korsriddare lade beneath sig områden inom Baltikum. detta inledande från dem därför kallade korstågen mot land i norden ägde kanske boende 1155.

i enlighet med legenden pausade Sankt Henrik kvar såsom biskop inom detta nya missionsstiftet.

Denna nyhet behandlar Sveriges bakgrund beneath äldre medeltid, perioden ifrån omkr.

dem mer stabila förhållandena uppmuntrade mot enstaka ökande migration ifrån överbefolkade delar från land mot dem riktig obebodda finska kusterna.^[7]

Tronstrider

[redigera | redigera wikitext]

Strax innan samt beneath äldre medeltid plats landskapen inom Mälardalen (Svealand) samt runt Vättern (Götaland) oftast enade beneath identisk monark, dock land betraktas från enstaka sektion nutida svenska forskare ej likt ett stadig statsbildning förrän nära slutet från maktkampen mellan den sverkerska samt erikska ätten vid 1200-talet.^[8] Sydvästra land i norden fanns då riket etablerats ett från dess kärnregioner.

Centraliseringen från makten fortgick beneath all medeltiden.^[9]

Till Emund den gamles person som följer efter någon i en position eller roll valdes Stenkil, enstaka kristen storman, troligen ifrån Västergötland samt Emunds måg. Stenkils söner (Halsten samt Inge den äldre, Stenkils ättlingar, Inge den yngre samt Filip, Halstens söner) fick kämpa ifall riket tillsammans med medtävlare, vilka liksom dem synas äga vid kvinnolinjen härstammat ifrån den gamla kungaätten.

Osäkerheten inom tronföljden fortfor, även sedan Stenkilska ätten omkr. 1130 utslocknat vid manssidan samt övergick mot enstaka tävlan mellan numeriskt värde kungaätter, kallade den sverkerska samt erikska efter sina inledande kungar: Sverker den äldre, död 1156, samt Erik Jedvardsson, död 1160 samt sedermera, ehuru ej kanoniserad, dyrkad liksom Sverigesskyddshelgon. mot ett start torde dessa tronstrider äga sammanhängt därmed, för att kristendomen tidigare blev allmäntrådande inom Götaland än inom Svealand, dock dem fortfor även sedan denna motsättning inom mitten från 1100-talet fullständigt upphört.

för att landskapspartikularismen inom dem spelat ett viss roll existerar troligt, dock knappast för att dem inneburit ett medveten maktstrid mellan svear samt götar. Sedan dem båda ätterna omväxlande fått fylla tronen (Karl Sverkersson1160–1167, Knut Eriksson1167–1196, Sverker den yngre1196–1208, Erik Knutsson1208–1216, Johan Sverkersson1216–1222, Erik Eriksson1222–1229 samt 1234–1250), utdog dem 1282 samt 1250.^[10]

Samhällsomvandling

[redigera | redigera wikitext]

Under denna orostid ägde ett brytning inom samhällslivet plats, varur medeltidensSverige framträdde.

Sveriges kristnande ägde inletts strax innan perioden.

Den hierarkiska påvekyrkan, inom vars struktur kristendomen kom mot landet, erhöll då denna plats fast organisation genom kyrkomötena inom Linköping1152 samt Skänninge1248, genom fullbordandet från stifts- samt sockenindelningen tillsammans med Uppsala ärkebiskopsdöme likt nationell spets (1164), genom införandet från tionde samt genom klosterväsendet. Därmed fick inom landet den andliga odlingen egna målsmän,^{[förtydliga]} vilket fanns från massiv kulturell innebörd, dock därmed uppstod även ett samhällsklass vilket visste förskaffa sig enstaka både till detta övriga människor samt på grund av staten tryckande samt betänklig särställning: detta således kallade andliga frälset.

start därtill gjordes genom en privilegiebrev från Sverker den yngre1200. Å andra sidan åstadkom kyrkan ett social utjämning, inom samt tillsammans för att trälarna började friges samt träldomen slutligen – angående än ursprunglig beneath nästa period (1335) fullständigt – avskaffades.^[10]

Själv inom behov från skydd samt stöd ifrån dem kristnade kungarna, bidrog kyrkan mot den svenska kungamaktens höjande genom för att vid den tillämpa åskådningar ifrån den romerskakejsarrätten.

Uppgiften för att styrka team samt riktig, likt från forno ålåg kungen liksom varenda ytterligare medlem från människor, dock inom högre grad, eftersom hans maktmedel fanns större, denna arbetsuppgift började för tillfället beneath påverkan från dem nämnda åskådningarna statsrättsligt fixeras. Kungarna uppträdde vilket högsta domare, samt då dem därvid stundom genomdrev tillämpning från ifrån landskapens gamla korrekt avvikande grundläggande rättsprinciper uppkom en kungligt lagstiftningsinitiativ.

Tillika gjordes ansatser mot utbildandet från enstaka kunglig förvaltning.

Medeltiden existerar ett traditionell benämning vid enstaka period från Västerlandets bakgrund likt ligger mellan antiken samt modern tid.

Kungamaktens tillväxt innebar begynnelsen mot landskapspartikularismens övervinnande genom enstaka äkta riksmyndighet. mot ett start ägde detta dock sett ut liksom ifall den brytning likt tronföljdsanarkien medförde snarare skulle verka upplösande. detta plats ursprunglig beneath den sverkersk-erikska tiden likt frukterna från omdaningsarbetet visade sig artikel kungamaktens samt rikstankens stärkande.

Då fick även riket enstaka yttre makttillväxt, inom detta för att Erik den helige återupptog vikingatidens svenska östersjöpolitik, idag tillsammans med Finlands det att förvärva vilket syfte samt genom för att iklädas korstågsformen lämpad mot den nya tidens åskådningar.^[11]

Uppkomsten från en ifrån detta övriga människor (lekmännen) avskilt prästestånd (klerkerna) samt start mot träldomens försvinnande fanns ej dem enda sociala förskjutningarna beneath denna period.

Fastän ej feodaliserade utan odalmän (se odaljord) började storbönderna vid 1100-talet efter feodaladelns förebild sammansluta sig mot ett aristokratisk krigarklass. Genom vikingatågens upphörande främjades jordensodling, dock samtidigt minskades på det sättet samt genom frigivningarna resurser vid slavar. mot resultat härav uppstod alternativt tillväxte nära sidan från dem självägande bönderna landböndernas klass, samt särskilt bedrevs arbetet vid storböndernas frakt genom sådana.

inom olikhet tillsammans inom feodalländerna blev emellertid landbondeförhållandet inom land inte någonsin förenat tillsammans med livegenskap. beneath striderna ifall tronföljden inom riket, inom vilka storbönderna tog energisk sektion, utvecklade sig ur deras krets enstaka riksaristokrati, samt inom denna, förstärkt tillsammans religiös prelater, erhöll kungamakten medhjälpare nära sin aktivitet inom riksenhetens service.

likt stormannaklassens chef framstod jarlen, vars ställning påminde angående den frankiske rikshovmästarens (se major domus), samt beneath den siste erikske kungens omyndighet utövades riksstyrelsen från en flertal stormän. dem betitlades inom ett papper, troligen ifrån 1225, konungens "råd" (lat.consiliarii), vilken titel då till inledande gången förekommer inom bevarade svenska urkunder.^[12]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Urkunder

[redigera | redigera wikitext]

• Acta pontificum Svecica.
  I svensk saga börjar medeltiden omkring kalenderår 1000 då kristendomen ägde blivit allt starkare inom landet.

  Diplomatarium Suecanum. Appendix, 99-0794409-2. Holmiae [Stockholm]. 1936-1957. Libris384637 

  • 1, Acta cameralia, Vol. 1. Fasc. 1, Ann. MLXII-MCCCXLVIII. 1936. Libris384638 
• Svenskt diplomatarium : Diplomatarium Suecanum. Stockholm: Riksarkivet. Libris119728 

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Edekling, Magnus, "När blev Blekinge danskt?", Borås 2010. ISBN 978-91-86407-83-4.

Den denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån skandinavisk familjebok, landet. (Historia.

Den äldre medeltiden, omkr. 1050–1250.), 1904–1926.